Blog Image

Casa de Jenny

Sembrando Esperanza Peru

Sembrando Esperanza Peru är en ideell organisation som driver ett hem för tuberkulossjuka och utsatta individer i Lima, Peru. I denna blogg skriver våra medarbetare och volontärer om deras erfarenheter från projekthemmet i Lima, Peru. För mer info:www.se-peru.com

Nicklas Granat – Dag 5 & 6

First letter Posted on Mon, December 11, 2017 23:13:50

Riva ruckel, bygga skjul, spik i foten, solbränd, hyllnings konsert till präster och världens godaste kyckling. Ja det händer saker i Lima!
Men jag tar det från början. Fick frågan från Jenny om jag ville följa med och bygga hus,. Jag hade ingen aning om vad det innebar och tänkte att dom nog inte har en aning om vad det innebär att ta med mig, killen med tummen mitt i handen…. Men har jag tagit mig till Lima själv så ska jag nog kunna göra någon nytta! Efter en kortare promenad och ett snabbt möte så satt jag helt plötsligt med 2 lokala snickare i en mindre last bil på väg mot landet ingenstans kändes det som. Sopar bränns till höger och vänster om gatorna och det var en dimmig morgon. Vi kommer fram till en sandparkering med hus bestående av kartonger, väl där möte grabbarna från boendet upp, Härligt!
Vad som väntas skall har jag ingen aning om men jag händer på. Vi mötes av 5 Kvinnor och 2 barn i ett pappskjul, doften är som i så många andra boenden obeskrivlig och det är skräp överallt. Uppskattningsvis har dem 20 m2 med bråte dom bor i. Vi börjar riva skjulet medans dom bjuder på frallor.
10 timmar senare har vi fått upp något sam faktiskt liknar ett hus! en 5-rummare varav en av rummen är märkt “Bano”, kort och gott ett hem! Under vårvistelse kommer Jenny själv upp till området i en taxi, med sig har hon mängder av påsar med bröd som delas ut till kvinnor i området, mycket uppskattat. Jag får i efterhand reda på att majoriteten i området inte får någon support från regeringen, så det känns verkligen härligt att se hur boendet/organisation är ute i samhället och stöttar Kvinnor och barn på flera sätt. Under byggandet lyckades jag självklart studsa ner på en spik och dra på mig årets bränna, vad gör väl det, till och med mina byggnadsvänner hade vart stolt att se mina kunskaper och min längd kom väl till användning.

Vi tar oss ner till kyrkan och möter upp flera från boendet. Det är något oklart vad vi är på för event men det känns som en hyllning till den lokala prästen och att han är mycket värd för boendet. Generellt sett så slås man av hur religionen är en central del i mångas liv och jag började analysera vad som är “Säkerhet” och “trygghet” och landade i att Boendet nog är en “säkerhet” för många med mat varje dag, toaletter, tak över huvudet och duschar. En av dom som bor där förklarade att boendet är i klass med ett hotell gällande standard. Men jag tror att religionen i kombination med “säkerheten” bringar en “trygghet” .

Idag gjorde jag sista dagen, och nu är jag i andra delar av Lima för att påbörja skrivandet av mitt arbete. jag kommer göra ett sista inlägg i bloggen är tanken men en sammanfattning med tillhörande referenser utifrån arbetet jag skriver.

Det skall erkännas att det var svårt att hålla tillbaka tårarna och känslorna var många. Innan jag hämtade väskan stod jag och kolla ner på verksamheten, en blandad känsla av att det ska bli skönt att komma till en varm dusch och eget sovrum, samtidigt som man aldrig ville lämna. Dom har verkligen tagit emot mig med öppna armar och att lämna dem gör ont. Det avskedet jag fick kommer jag aldrig glömma, även om jag inte förstod ett ord av vad många sa, så var det så mycket kärlek i kramarna från dem.

Att veta deras historier och veta hur samhället ser ut i stort i Lima får en att vilja bryta ihop och jag är glad att det finns folk som krigar på med folkhälsoarbeten runt om i världen, vilken uppgift. För i ärlighetens namn har jag under resans gång ibland tappat hoppet, men då är det viktigt att lyfta fram Hans Rosling, “Saker och ting i världen blir bättre och bättre. Vi har färre som lever under extrem fattigdom, infektionssjukdomar minskar och fler barn går i skolan. Men det är för den sakens skull inte bra på något sätt!”



Nicklas Granat – Dag 4

First letter Posted on Mon, December 11, 2017 22:56:40

Dag 4

Nu börjar man så smått komma in i rutinerna på boendet, även om jag fortfarande ibland snurrar runt som ett moln.

Dom flesta vaknar vid halv 7, för att duscha och göra sig i ordning. Jag är imponerad över att folk faktiskt unnar sin kropp en dusch, för med tanke på hur kallt det är i duschar så hade inte jag hoppat in där om jag inte hade haft högskolepoäng i omvårdnad…. så det gör mig väldigt glad människor här kämpar på för att bibehålla hälsa. För det gör verkligen gott för en efter själva duschen.

Alla har sina olika städuppgifter och dessa genomför dem varje dag, för den sakens skull skall ni inte tro att det är bra förhållanden, men folk krigar på för att hålla efter och göra så gott vi kan!

Under natten gick tyvärr en av dom äldre bort på boendet. Det var Celso min nya vän som kunde förklara det för mig på engelska. Vi frukosten hälsade jag på en av dom andra äldre kvinnorna, jag förstod när hon pratade via kroppsspråk att hon var ledsen över att hennes vän gått bort under natten. Utan att förstå ett ord satte jag mig ner och lät henne prata. Tyvärr förstod jag inte ett ord men det blev också bakgrunden till min lärdom. För i vanliga fall är tycker jag det är jobbigt att sitta tyst när någon är ledsen, att bara låta personen prata, trots att vi i skolan lär oss vikten av att bara lyssna. Idag kunde jag bara lyssna, närvara och lägga en hand på ryggen. Tårarna började rinna från henne och jag gick och hämtade lite av toapappret jag köpte igår. Den tacksamheten och den kramen jag fick från kvinnan, utan att jag sagt ett ord… wow, jag var fuktig i ögonen då och fuktig i ögonen när detta skrivs.

”Ibland behöver vi bara finnas nära varandra”, får budskapet bli från det här inlägget.

Innan lunchen hann jag med att rensa tomater innan det var dags för gudtjänst för den bortgångna kvinnan.

Som det ser ur blir jag ev bara här till fredag, skulle behöva dra igång att skriva och är begränsat med internetuppkoppling. Men blir om inte annat minst 1 inlägg till innan jag försöker mig på en sammanfattning.

Ta hand om er och varandra!



Nicklas Granat – Dag 3

First letter Posted on Mon, December 11, 2017 22:52:04

Vilket välkomnande jag fått i Lima!
Jag anlände i söndags och har sedan tidigare haft kontakt med Ruben, finare människa får man leta efter. Han möter upp mig på flygplatsen och har tyvärr fått vänta länge pga av förseningar, men tar emot mig mig med öppna armar för att åka gemensamt till hans lägenhet. Han insisterar att han ska sova på golvet och jag i sängen.
Helt slutkört efter 26 timmars resan däckar jag och vaknar inte fören han bjuder på frallor och kaffe, drömmen!

Men vem är jag? Mitt namn är Nicklas och jag är en 30 årig sjuksköterskestudent. Just nu läser vi en kurs i global hälsa där enskilda observationsstudie skall resultera i ett grupparbete. Så under min tis kommer jag att observa hur samhället ser ut i stort och vilken hjälp individer får från boendets krafter!

Vi tar oss ut till boendet med tåg och buss, en resa som tar närmare en timme i kaosartat miljö där man får trängas ordentligt. Det är verkligen svårt att förstår hur stort Lima är och troligtvis har jag bara sett en del av det. Det är många känslor inom en när man ser dom fallfärdiga husen med sopor och bråte (gamla bilar, däck etc) på taken. Så många miljoner människor som lever i dess hårda förhållanden.

Väl på boendet tas jag emot med öppna armar, kärlek i mängder och en rundvandring. Jag träffar Jelena som är boende Volontär i Lima, hon har i uppdrag att sortera ut gamla mediciner så vi hjälpa åt.

På kvällen får jag följa med på gatan med 4 volontärer, vi besöker en byggnad som är det värsta levnadsförhållandet jag någonsin upplevt, dessvärre är detta bara ett i mängden. Ett två våningshus med trånga gångar och en lukt som gör att jag måste andas genom munnen för att överleva. Det kryllar av barn och en del kvinnor. Många av kvinnorna här lever på att vara prostituerade för att barnen ska ha en chans att överleva. Volontärerna är här för att prata med den mamman som är överhuvudet. Syftet är att man ska ha en fest för 100 barn och 10 mammor, en julfest där dom blir hämtade med buss och redan skall blir bjudna på mat.
Så nu samlar man in namn på barnen för att kunna pricka av dem vid bussarna. Att få höra om ett sånt i intiativ, när man står mitt i förhållandena får en att vilja börja gråta. När jag frågar ena volontären har detta skall finansieras så får jag till svar att det är upp till gud, det är han som hjälper dem att hitta folk som finansierar. Jag är inte troende, men hoppas verkligen gud är med dem!

En annan ny vän är Celse, han har läst på ett engelskt institut så han hjälper mig massor i min vardag och vi hjälper varandra med språket. Han har tidigare tränat en hel del i sitt liv men pga av osteoporos så är det svårt. Tar vare flera vänner i Sverige så har jag med mig flera rehab-gummiband, kunde inte tänka mig en bättre person att instruera dessa för! Med stort leende körde vi lite armar och rygg i morse, imorgon är vi några fler som ska träna!

Så det har varit spännande, upplevelseväckande och roliga 48 timmer i Lima! Tanken är att jag är kvar i boendet till söndag, sen är det dags att skriva ihop skolarbetet, förhoppningsvis får jag ihop en ordentlig sammanfattning då också, men fram tills dess hoppas jag kunna ge 1 eller 2 kortare rapporter.

Fram tills dess, ta hand om varandra.
Hälsningar Nicklas



Tack och hej från oss!

First letter Posted on Thu, October 19, 2017 03:31:58

Idag gjorde vi vår sista dag på hemmet och vill tacka för en vecka fylld av kärlek, nya erfarenheter och glädje. I dörren möttes vi idag av nyfriserade vänner som vi spelade spel med och några fortsatte smyckesverkstaden. Det blev också en del fotograferande tillsammans innan vi gav oss därifrån. Även om spanskan har varit knivig så har vi fått fin kontakt med de boende och från de få som kan lite engelska har vi fått fina personliga berättelser.

Det blev en kort men otroligt bra vistelse för oss och nu ska vi fortsätta öva vår spanska…

Stora kramar från Rebecka och Matilda



Armband in the making

First letter Posted on Tue, October 17, 2017 03:24:06

Hej igen!

Två svenska magar och massvis av god peruansk mat är konstigt nog inte alltid den bästa kombinationen så vi har fått ta det lite lugnt de senaste två dagarna. Igår fick Matilda tyvärr stanna hemma medan Rebecka åkte iväg och mötte upp Sembranda Esperanzas kock Ruben och några andra tjejer som också har kontakt med hemmet. Vi tog en shoppingrunda i “downtown Lima” och köpte på oss massvis av pärlor i olika färger och former och även spel och målargrejer till hemmet. Idag tog vi med allt till Sembranda och genast satte alla igång att pärla armband. Vi blev ärligt talat förvånade över hur fina armband alla gjorde så nu har vi en hel hög att ta med tillbaka för försäljning i Sverige. Ni får nog vara snabba om ni vill hinna köpa ett! 🙂 Imorgon kommer vi fortsätta i armbandsverkstaden och vi håller tummarna för att våra magar har lugnat sig lite.



Peruanska hälsningar från Matilda och Rebecka

First letter Posted on Sun, October 15, 2017 03:57:26

Hej!

Matilda och Rebecka heter vi och är två läkarstudenter från Göteborg. Vi hade planer på att resa till Sydamerika och fick i samband med detta höra om det här projektet via en vän och kände genast att vi ville komma och besöka hemmet. Matilda är en 23-årig tjej från Värnamotrakterna och Rebecka är 26 från Lund. Ingen av oss är en hejare på spanska så att komma till hemmet är lärorikt på flera sätt.

Vi har fått ett fantastiskt mottagande på hemmet. Hela huset är fullt av kärlek och tålamod med vår knaggliga spanska..

I dagsläget bor det ca 70 pers på hemmet, vilket är många fler än när projektet startade. Det blir trångt och det blir stora grytor mat men de löser det med den fina gemenskapen. Personerna på hemmet är där av många olika anledningar, tex drogproblem, äldre som inte klarar sig hemma, psykiska problem, utvecklingsstörning och tuberkulos. De yngsta boende är runt 20 år och åldrarna sträcker sig upp till ca 80 år.

De här två dagarna har vi hjälpt till med servering av mat, pysslat tillsammans med de boende och sorterat en del utgångna mediciner. Vi har också fått dansa på spanska:)

Det är en enorm omställning att komma till Peru från bekväma Sverige men vi har aldrig någon annanstans upplevt en så genuin glädje över att vi vill komma på besök. Imorgon ska vi ut och köpa material för att kunna måla och tillverka smycken. Mer om detta i nästa blogginlägg!



Mickan och Fanny i Lima

First letter Posted on Fri, November 27, 2015 01:09:05

Hola!

Nu var det efter en månad i Lima dags för oss att lämna hemmet. Sista veckan bodde vi hos en värdfamilj som var Jennys vänner. De välkomnade oss med så mycket kärlek att vi knappt visste hur vi skulle ta emot den. De bjöd verkligen in oss i den peruanska kulturen av olika maträtter, drycker, danser och politik. Vi kommer alltid komma ihåg den här veckan som något speciellt.

På hemmet ägnade vi veckan åt att rensa mediciner. Vi hade nästan lite panik till en början då allt låg huller och buller. Men efter ett djupt andetag och 6 dagar senare hade vi åtminstone sorterat ut och fixat ordentliga lådor till hälften av medicinerna. Vi gjorde olika kategorier så det skulle bli lättare att hitta. Tyvärr fick vi slänga massor med mediciner på grund av utgånget datum.

Under veckan hälsade vi också på det nya hemmet som håller på och byggs där det blir inflytt runt december. Det var så fint och kommer bli så mycket bättre än det nuvarande. För att byta till detta hem krävs såklart pengar. Känner ni er givmilda såhär kring jul skänk gärna en slant till hemmet. Det behövs verkligen!

Slutligen vill vi tackar för vår tid på hemmet och hoppas att vi får chans att komma tillbaka. Det har varit en upplevelse utöver det vanliga som präglats av så mycket värme och kärlek. Vi har helt enkelt fått en ny familj på andra sidan jorden. Om det är någon därhemma som är sugen på att åka rekommenderar vi det stark. Finns inget att tveka på.

Nu drar vi vidare till Ecuador!

Kramar
Fanny och Mickan



Mickan och Fanny i Lima

First letter Posted on Mon, November 02, 2015 03:00:07

Hej bloggen!

Vi är två glada tjejer som reser runt i Sydamerika tack vare en inspirerande föreläsning om hemmet i Lima på vårt universitet i Göteborg. Lite kort om oss.
Fanny, 25-årig tjej som lämnade Uppsalas slätter för läkarstudier i Göteborg. Hon gillar att dansa och äta sötsaker.

Michaela, 24 bast lämnade Skånes härlig dialekt för att pröva göteborgskan och passade samtidigt på att utbilda sig till sjuksköterska. Hon älskar skidåkning och önskar att hon kunde surfa lika bra, men kan bli lite problematiskt då hon har lite svårt att simma.

Nu har vi varit på hemmet i två veckor. Vi har hela tiden bott i centrala delen av Lima och pendlat in till hemmet varje dag. Det är en resa som tar en och en halv timme enkelväg och innehåller tre olika transportmedel. Klasskillnaderna under denna resa blir så framstående att man tappar hakan. Från ett fancy Miraflores når vi efter en timme ett ruffigare Villa Maria där vi sticker ut mer än någonsin, med Fannys 180 centimeter och Michaelas blonda hår. En minibuss till, sen är vi äntligen framme vid hemmet. Där möts vi alltid av omättad kärlek. Alla killar på hemmet är så fina mot oss trots vår staplande spanska.


Denna vecka har förgyllts av födelsedagar. Först ut var Jennys födelsedag. Jenny är den person som startat hela projektet och är som en mamma för alla personer på hemmet. Hennes stora hjärta visades med alla gäster som kom och ville fira hennes dag. Med ett långbord på gården avnjöt vi god mat och tårta i mängder!

Igår var det Miguels tur att fylla år. Han har via hemmet bytt livet på gatan mot att utbilda sig till sjuksköterska och har nu ett mer medicinskt ansvar på hemmet. Efter hans födelsedagstal var både jag och Michaela i tårar. Att vara så tacksam för att få fira sin födelsedag är inget vi tidigare sett. Inte heller någon som varit så tacksam för en vanlig chokladtårta. Här är det inte antal presenter som räknas utan snarare antal människor som är med och firar. Vilken kärlek!


Kram från oss



Next »