Riva ruckel, bygga skjul, spik i foten, solbränd, hyllnings konsert till präster och världens godaste kyckling. Ja det händer saker i Lima!
Men jag tar det från början. Fick frågan från Jenny om jag ville följa med och bygga hus,. Jag hade ingen aning om vad det innebar och tänkte att dom nog inte har en aning om vad det innebär att ta med mig, killen med tummen mitt i handen…. Men har jag tagit mig till Lima själv så ska jag nog kunna göra någon nytta! Efter en kortare promenad och ett snabbt möte så satt jag helt plötsligt med 2 lokala snickare i en mindre last bil på väg mot landet ingenstans kändes det som. Sopar bränns till höger och vänster om gatorna och det var en dimmig morgon. Vi kommer fram till en sandparkering med hus bestående av kartonger, väl där möte grabbarna från boendet upp, Härligt!
Vad som väntas skall har jag ingen aning om men jag händer på. Vi mötes av 5 Kvinnor och 2 barn i ett pappskjul, doften är som i så många andra boenden obeskrivlig och det är skräp överallt. Uppskattningsvis har dem 20 m2 med bråte dom bor i. Vi börjar riva skjulet medans dom bjuder på frallor.
10 timmar senare har vi fått upp något sam faktiskt liknar ett hus! en 5-rummare varav en av rummen är märkt “Bano”, kort och gott ett hem! Under vårvistelse kommer Jenny själv upp till området i en taxi, med sig har hon mängder av påsar med bröd som delas ut till kvinnor i området, mycket uppskattat. Jag får i efterhand reda på att majoriteten i området inte får någon support från regeringen, så det känns verkligen härligt att se hur boendet/organisation är ute i samhället och stöttar Kvinnor och barn på flera sätt. Under byggandet lyckades jag självklart studsa ner på en spik och dra på mig årets bränna, vad gör väl det, till och med mina byggnadsvänner hade vart stolt att se mina kunskaper och min längd kom väl till användning.

Vi tar oss ner till kyrkan och möter upp flera från boendet. Det är något oklart vad vi är på för event men det känns som en hyllning till den lokala prästen och att han är mycket värd för boendet. Generellt sett så slås man av hur religionen är en central del i mångas liv och jag började analysera vad som är “Säkerhet” och “trygghet” och landade i att Boendet nog är en “säkerhet” för många med mat varje dag, toaletter, tak över huvudet och duschar. En av dom som bor där förklarade att boendet är i klass med ett hotell gällande standard. Men jag tror att religionen i kombination med “säkerheten” bringar en “trygghet” .

Idag gjorde jag sista dagen, och nu är jag i andra delar av Lima för att påbörja skrivandet av mitt arbete. jag kommer göra ett sista inlägg i bloggen är tanken men en sammanfattning med tillhörande referenser utifrån arbetet jag skriver.

Det skall erkännas att det var svårt att hålla tillbaka tårarna och känslorna var många. Innan jag hämtade väskan stod jag och kolla ner på verksamheten, en blandad känsla av att det ska bli skönt att komma till en varm dusch och eget sovrum, samtidigt som man aldrig ville lämna. Dom har verkligen tagit emot mig med öppna armar och att lämna dem gör ont. Det avskedet jag fick kommer jag aldrig glömma, även om jag inte förstod ett ord av vad många sa, så var det så mycket kärlek i kramarna från dem.

Att veta deras historier och veta hur samhället ser ut i stort i Lima får en att vilja bryta ihop och jag är glad att det finns folk som krigar på med folkhälsoarbeten runt om i världen, vilken uppgift. För i ärlighetens namn har jag under resans gång ibland tappat hoppet, men då är det viktigt att lyfta fram Hans Rosling, “Saker och ting i världen blir bättre och bättre. Vi har färre som lever under extrem fattigdom, infektionssjukdomar minskar och fler barn går i skolan. Men det är för den sakens skull inte bra på något sätt!”